singelpinglor

Om du inte vill ha barn - dejta inte en man som vill ha det.

... är ett utmärkt utgångsläge inför sommaren, jag klagar inte! inte en enda man som står i vägen! Nu ska jag satsa på min blivande karriär de närmaste veckorna, sen så får vi se vad sommaren erbjuder... kanske lite fler spännande flirtar att blogga om?

Det är väldigt roligt att dejta när man dejtar en väldigt fin och gullig man! :)

Funderade lite på Mr. M, som jag träffade igår, som ännu inte har hört av sig. Går vi fortfarande efter tre-dagars regeln? eller är det bara en ursäkt för att slippa må dåligt över att han inte hör av sig de första dagarna... jag mår inte dåligt än i alla fall och när tre dagar har gått lär jag ha slutat fundera på om han kommer höra av sig eller inte; tre-dagars regeln, kanske ett rätt bra påfund? Samtidigt kan jag inte riktigt förstå varför man inte bara kan få höra av sig på en gång, skulle sparat ett stort antal fjärilar i många personers magar!

Dagen efter dagen D (min första nät-dejt!) känns bra faktiskt. Jag har funderat lite över om jag skulle vilja träffa honom igen och jag kom fram till: om han hör av sig, så vill jag träffa honom igen, han har potential, även om det inte direkt "klickade", alla förtjänar en andra chans. Jag kan inte säga att jag var riktigt på topp igår heller, trötthet, nervositet och en överfull kissblåsa (var tvungen att sätta mig mitt på en gata på vägen hem, jag höll verkligen på att kissa på mig!) hade ett finger med i spelet... Så chansen att han hör av sig är kanske inte så stor, men jag hoppas verkligen att han hör av sig! vore en bra självförtroende-boost! Om jag får hoppa lite bland ämnena, så skulle jag vilja diskutera hans ålder, han är 30, alltså tio år äldre än mig. Åldersskillnaden märktes, men frågan är: vad är bäst, att vara övermogen eller omogen?

Det är inte så lätt som det låter, för när man väljer man också en viss typ av liv. Med män följer ett paket - i dubbel bemärkelse.

Är precis som kvinnor fast det medföljer en liten/mellan/stor accessoar! De är i alla fall MINST lika komplicerade.

Ja, jag vet att jag har varit en lite bitterfitta på senaste tiden, men det är inte så lätt när man kämpar i motvind!

Det är dagens filosofiska ämne för min del. Jag har blivit en riktig bitterfitta enligt J2. Men helt seriöst, finns det verkligen, eller är vi bara rädda för att vara ensamma? Strävar vi efter något som inte existerar?

Jag tror det, för i mitt nätdejting-hav så finns det inga fiskar, eller jo förresten, många fula fiskar! Vissa ser bra ut på utsida, men är riktigt torra på insidan...andra ser fula ut på utsidan och de pratar jag inte med.